Vad jag väljer och väljer bort. Vad det ger. Vad det kostar.

Jag har börjat se mina val på ett lite mer nyktert sätt.

 Jag väljer hela tiden. Jag väljer väg, jag säger ja eller nej. Jag lyfter fram en sak och plockar bort en annan. Jag avslutar något, börjar något. Jag prioriterar.

Og jag brukar inte ångra. Inte värdera eller döma. Jag brukar inte tänka att mina val är rätt eller fel, bra eller dåliga, modiga eller fega.
De är bara val. Helt enkelt. Och val har konsekvenser. Ibland är det tydligt att det följer vinster och förluster med dem. Ibland inte.
Men varje gång jag säger ja till något, säger jag också nej till något annat. Det gäller oavsett om jag tänker på det eller inte.
Och att välja med en tydlig intention, det har blivit viktigare och viktigare. Väljer inte jag, så gör någon annan det åt mig.

När jag väljer att lägga fokus och kraft på ett ställe, så flyttar jag det från ett annat. För tid, energi och uppmärksamhet är begränsade.
När jag låta vissa värderingar styra, så behöver andra få träda tillbaka. För jag behöver välja en riktning. Det går inte att välja båda vägar i en korsning.
Det är egentligen väldigt tydligt.

Och det låter självklart, men jag tror att många av oss lever som om det där inte riktigt gäller.
Som om vi kan välja alla alternativen. Äta kakan och ha den kvar. Skjuta konsekvenserna på framtiden. Som om vi kan få allt.
Det kan vi inte. 

Jag har reflekterat mycket över det här. Och jag har fått träna en del. Jag ar fått träna på att stå stadigt i mina val. De jag behöver göra, de jag gör, och de jag har gjort.

Det finns val som har varit enkla för mig. Eller i alla fall klara och tydliga. Sådana som ligger nära det jag vill och det som känns viktigt på riktigt. Där det finns en tydlighet i kroppen, och där det är så tydligt at det är värt det. Även om det kanske kostar lite, så får jag så mycket tillbaka. De valen känns sällan som uppoffringar. De känns mer som att jag rör mig i rätt riktning. När jag vet vad jag vill. Vad som är viktigt. Och vad som inte är viktigt.

Men det har självklart funnits andra val. De som har varit mer komplicerade.
Val där jag har vetat länge vad jag egentligen behövde göra, men där jag ändå tvekade. Där jag höll fast vid något som inte längre fungerade, kanske för att jag inte vågade ta steget. Göra andra obekväma. Det fanns förväntningar. Konsekvenser. Så ibland har det tagit tid att fatta de där lite svårare besluten. Men jag har alltid gjort det. Och när jag till slut har gjort det har dessa ibland varit klarare och tydligare än något annat.

Det finns stora val. du vet, sådana som är lite av den livsomvälvande sorten. Ett val i den kategorin kommer jag berätta om i nästa veckas inlägg.
Men de allra flesta val jag gör är små. Små, och vardagliga.

Det är till synes banala saker.
Oftast ganska odramatiska prioriteringar.
Om jag ger plats åt återhämtning trots att det finns mer att göra.
Om jag lägger mig i tid så jag får min älskade, tidiga morgonrutin.
Om jag tar mig ut, tränar, får in dagsljus, även när det inte känns som att jag orkar.
Om jag säger vad jag tycker om något i stället för att vara tyst.
Om jag i några sekunder bara visar hundra procent vad jag känner i stället för at hålla tillbaka.
Om jag lämnar utrymme för sådant som gör att livet faktiskt känns levande.

Det här är vardagliga prioriteringar som i sig är små, men ändå stora. Viktiga.
Prioriteringar som sammantaget ofta kan vara helt avgörande.

Självklart gäller detta inte bara mig.

Jag ser det hos andra hela tiden.
Hur lätt det är att undvika val. Gå på autopilot. Det är liksom enklare.
Hur lätt det är att fylla på, köra på, fortsätta, att säga ja lite för snabbt.
Hur svårt det kan vara att stanna upp i vad ett val faktiskt innebär.
Hur svårt det kan vara att sätta en gräns. Säga nej.
Hur svårt det kan vara att vara ärlig.

Kanske känner du igen dig?

Om vi inte tränar förmågan att välja med intention, att inte bara välja, utan att välja hållbart,
då kommer det alltid vara någon annan eller något annat som väljer åt dig.
Så välj tydligt. Säg ja , eller nej. Gör det utan skuld och ursäkter, värderingar eller ånger.

Det är där det börjar.

Det är där Du börjar.

 I morgondagens Mosaikbrev kommer jag att ge dig inspiration till din egen reflektion kring detta.
Hur du gör, och vill göra, när du väljer och väljer bort.
Missa inte detta! 

Om om du tror att ditt nästa steg är att jobba med dina prioriteringar i en personlig kontakt, så är du så välkommen att boka ett kostnadsfritt samtal.

Ta hand om dig!

Anne-Line