När ditt liv kräver en förändring (och du inte vet om du är redo)

Jag kommer aldrig glömma den dagen.

Jag satt i ett coachingsamtal med min mycket duktiga och träffsäkra coach, som kände mig väl vid det här laget.
Jag kom till samtalet med en stark känsla av att befinna mig i en dimma. Motivationen var låg. Jag hade svårt att känna var jag ville, vilken riktning jag ville gå i. Och den energin som jag brukar känna när jag är mig själv, den hade jag svårt att känna kontakt med. Jag sov dåligt. Grubblade mycket. Började känna en liten dragning, eller vad jag nu skulle kalla det den gången, mot något annat. Jag ville mer.

Det var då hon drog fram övningen, eller det förstod jag inte just då. Det formulerades bara som en av flera kraftfulla tydliggörande frågor. Som jag alltid brukade få. Men eftersom den landade i mig som ett blixtnedslag, så undersökte jag just den här frågan lite närmare efteråt.

Det var övningen Three Lives Exercise. Eller det som också kallas Odyssey-plan-övningen. Om du prenumererar på Mosaikbrevet senast i dag så får du övningen i din mailbox i morgon tidigt. Kort berättat går den ut på att du utforskar olika möjliga vägar som ditt liv kan ta , och sätter dig in i hur de olika alternativen skulle upplevas i framtiden. 

Det var livsomvälvande. Det var glasklart för mig, på en liten sekund, hur sann den ena vägen var för mig, den jag inte egentligen hade vågad rikta mig in på än. Och det var lika glasklart hur fel den andra vägen var. Den som jag trodde skulle vara min framtidsvision.

Och nu tror du att det här fortsätter med en berättelse om hur jag utan rädsla hoppade ut i det okända och vände mitt liv på huvudet?

Eh….nej.
Nu började en lång period med förhandlingar med mig själv, om hur stora steg jag skulle våga och vilja ta. Vad som var viktigast. Vad jag ville prioritera. Vilka begränsningar jag upplevde inom mig och runt mig.
Vissa förhandlingar pågår fortfarande.
Vissa delar kommer jag inte berätta om än.

Men det som är synligt, väldigt synligt för de som känner mig väl, är att jag startade mitt företag. Jag började skriva.  Jag började synas i olika kanaler, och nu inte som tidigare, bakom en fasad som yrkesperson, ledare och expert inom vården, men som något mycket mer sårbart, naket, mycket mer autentiskt. Mycket mer jag. Som psykolog och coach. Som en som ville förmedla något jag brann för på riktigt, som kom både från erfarenhet och kunskap, och från hjärtat.
Gissa om en del av min förhandling har handlat om hur mycket plats jag kan ta, vad andra ska tycka och tänka,  om jag egentligen kan lita på att det kommer gå och så vidare. Nämn diskussionen. Jag har haft den.

Men det som har varit avgörande för mig, vet du vad det är?
Att jag inte har väntat på att bli redo. Jag visste att jag aldrig skulle bli det.
Jag började gå, helt enkelt.
Och sedan fortsatte jag.

Inte för att jag visste vad som väntade, eller för at jag inte kände oro,

Men för att jag visste at det var dit jag skulle.

Jag kommer berätta mer, både om beslut jag har tagit, och om planerna framöver.
Just nu önskar jag at du ska ta dig tid att göra Odyssey plan-övningen själv.

Missa inte mosaikbrevet i morgon alltså.
Hör gärna av dig till mig om tankar du får, både om temat, och om övningen!

Och om du tror det är dags att boka ett kostnadsfritt samtal och undersöka om coaching kan vara något för dig - tveka inte med att ta kontakt.

Ta hand om dig!

/Anne-Line